 |
Magdalena Cavallin |
Den som försökt att följa de senaste månadernas s.k. konstdebatt har säkerligen hamnat i ett sömntriggande tillstånd. Finns fortfarande konstens autonomi, har den fortfarande sin egenart, hur står det till med konstnärligt forskande, vem bestämmer i konstvärlden, vilken är curatorns roll i framtiden, skall den institutionella konstvärlden se med skräck på vad Jeffery Deitch kan åstadkomma. Debatten kring svenska mästerskapen i samtidskonst, nämligen Modernas MU10 tillställning är ytterligare en sömntriggare – så det upplevs något befriande att ta del i Helsingborgs konstförenings salong modell 2010 (Dunkers kulturhus). Framförallt är det upplyftande med frånvaro av någon curators tematiska styrning. Här ges den estetiskt och dekorativa konsten ett företräde – uppenbart djupt idébaserade verk saknas, såvida jag har tolkat verken på salongen någorlunda korrekt. Jag fastnar dock endast för en konstnär, Magdalena Cavallin. Skall inte försöka analysera hennes fem verk utan hänvisar till salongen som pågår till 28:e november. Första gången jag kom i kontakt med konstnären var vid konstrundan i nordvästra skåne 2010. Informationssökande via Google visar att efter studier i Göteborg och konstfack/Stockholm hamnade familjen i centrum och måleriet fick en sekundär betydelse. Det är först på senare tid som måleriet hittat ”sin” plats. Efter att ha deltagit i en del samlingsutställningar och formgivit/illustrerat en rad böcker på ett utmärkt sett väntar en solo-utställning i januari 2011.